Marcus

Stora delar av El Nido var fortfarande strömlöst, vi satt på en restaurang vid stranden och drack drinkar, ur restaurangens högtalare strömmade generatordriven Reggae-musik. Med jämna mellanrum dog generatorn några sekunder, vilket lämnade restaurangen både ljus- och ljudlös. På något vis blev det rätt mysigt när strömmen dog, det blev tyst, kolsvart och i mörkret ...

Det var klarblå himmel och hav runtomkring oss, solen hade precis gått upp och temperaturen började närma sig 30 grader. Vi satt tio passagerare och några besättningsmän i en Bangka, en typ av utriggare (båt) som är vanlig i Filippinerna. Planen var att vi skulle åka runt i skärgården under dagen för att besöka öar ...

125 pesos (20kr) utbrast vi förvånat, ja svarade han återigen. Det var strömavbrott i El Nido och den lilla fiskebyn hade dränkts i ett dovt mörker, endast upplyst av stearinljus och några få generatordrivna glödlampor. Om vi var tysta kunde vi höra ljudet från djungeln, blandat med vågor som slog mot sandstranden. Vi hade haft ...

Några minuter efter avfärd färdades vi genom djungeln, tre personer på sju motorcyklar. Vi körde genom ett landskap som visade upp ytterligare en sida av Filippinerna. Vi passerade genom små byar, förbi trähus, vinkande barn, oxar och getter. Vår motorcykelfärd tycktes inte enbart vara en resa ut på landet, utan en metaforisk resa bakåt i ...

Båten lämnade stranden i El Nido strax efter nio för att under en heldag transportera oss mellan paradisöar och laguner. Jag satt i mitten av den smala båten och blickade ut mot det nästintill overkliga landskapet som fanns runtomkring mig. Båten färdades genom det ljusblåa vattnet, omringad av höga öar betäckt av regnskog och omgiven ...

Ljudet av fågelkvitter och luftkonditioneringen väckte mig klockan sex på morgonen, de övriga sov fortfarande. Jag gick ut och gick på en promenad i området, solen hade precis gått upp, luften var fuktigare på Palawan än i Manila. Något som jag kom att uppskatta under min tid i Filippinerna var att det ännu inte var ...

Efter två portioner spagetti och köttfärssås lyfte vi upp våra backpacks och gjorde oss redo för att ge oss av. Idag skulle vi ta avsked från Libis Baesa och flyga till nästa destination på resan, Palawan. Strax innan vi skulle bege oss kom Irene morföräldrar fram till oss och önskade oss lycka till, vi tackade ...

Barnen hade nu växt till en såpass stor skara att dem inte längre fick plats inom ramen för fotografierna, när jag försökte backa så följde dem bestämt efter, ovetandes om att jag var tvungen att backa för att få med alla i bilden. Jag, Josefine och Oriol hade bestämt att vi skulle gå runt ensamma ...

“Du kommer vilja ta med dig kameran!”. Vi hade kommit tillbaka till Manila efter att ha tillbringat natten ute på den Filippinska landsbygden, och vi planerade att ta en promenad genom barangay Libis Baesa, området där vi bodde. Irene’s uppmaning till mig, att jag bör ta med mig kameran, gjorde mig nyfiken på vad vi ...